Efter flera års påtryckningar fick jag under förra året möjlighet att genomföra en rapport om prostitutionens hälsoeffekter. Min ambition var att uppnå en gemensam lägesbeskrivning utifrån samhällsvetenskaplig forskning och jag bidrog själv med en rad studier som visar att prostituerades hälsa genomgående är dramatiskt mycket sämre än kvinnors i allmänhet. Och att andelen kvinnor i prostitution som har utsatts för våld är över 80 procent.
Jag var samtidigt öppen för att det mig ovetande kunde finnas forskning som motsade dessa uppgifter och uppmanade därför alla att bidra. Men ingen la fram en enda studie med avvikande faktabeskrivning. Det som sedan hände var löjeväckande.
På fullt allvar ansåg många att det var möjligt att rösta om fakta.
Jag försökte förgäves påpeka att en grundläggande insikt för allt samhällsarbete är att först ta reda på fakta, sedan besluta hur man ska förhålla sig till dem.
Men i Bryssel röstar man gladeligen om allt - också om hur verkligheten ser ut.
Regnar det? Vi röstar om saken!

Min första optimism är i dag förbytt till nattsvart pessimism. Jag ser i dag ett parlament som när det gäller dessa viktiga frågor på fem år inte har tagit ett enda steg framåt - annat än ytterligare broschyrer, informationskampanjer och affischer.
Att det är så är ingen tillfällighet. Vår samhällsordning präglas av kvinnors underordning och mäns överordning.
Den slutgiltiga formen av varje maktordning är alltid våld.
Därför är mäns våld mot kvinnor själva kärnan i vår samhällsordning. Det säger därför sig självt att varje verklig förändring kräver en genomgripande förändring av hela samhället.
Denna förändring kan inte ske via Europaparlamentet i Bryssel.
Andelen män i parlamentet är 70 procent. Många kommer från länder där sexköp är legaliserat eller accepterat. Kvinnohatet är utbrett. I parlamentet har jag ett flertal kolleger som regelbundet utnyttjar prostituerade. När en kollega från ett polskt högerextremt parti polisanmäldes för våldtäkt av en prostituerad togs han i försvar av en partikamrat. På den interna mejlen i parlamentet hävdade han att våldtäkt av en prostituerad är en omöjlighet. Möjligen kunde man tala om stöld.
Vid en debatt om prostitution i den liberala partigruppen sa en ledamot att han för sin del aldrig hade fått några klagomål från de prostituerade som han hade besökt. Han var gravallvarlig.
Även rasismen är utbredd, ofta i kombination med kvinnohat.
När en kvinnlig socialistisk kollega av romskt ursprung föreslogs få pris som den främsta av parlamentets ledamöter under 35 år, häcklades hon öppet på mejlen av en ledamot som ansåg att hon såg ut som en "zigensk hora", och att det var det enda hon dög till.

Den svenska regeringen skulle kunna göra mycket för att sprida kunskaperna om den framgångsrika svenska lagstiftningen, som nu har fått en efterföljare i Norge. Men hittills har ingenting hänt och jag ser inga tecken på förändring under det kommande ordförandeskapet. Medan kvinnor våldtas, mördas och misshandlas fortsätter frågan att vara "känslig".

Maria Robsahm, tidigare Carlshamre, är medlem i Feministiskt initiativ. Hon är Europaparlamentariker i gruppen ”Alliansen liberaler och demokrater för Europa”.

Les cv her